Skolbiblioteket öppnar klockan 08:00 om morgnarna, jag har hängt på låset två gånger och då är det lite som insläppet till en pojkbandskonsert. Folk stormar in för att komma åt en av de få, eftertraktade läsplatserna. I morse hade jag ställt klockan på 06:15, men ställde fram den och drog mig till 07:00... Kallt och obarmhärtigt i sovrummet.
För att hinna till det hysteriska insläppet måste jag ta en buss som går 07:21. Så redan där hade jag satt mig i en grinig sits. Men jag tänkte att nu har tentaperioden börjat, flera har säkert tentamen i dag och kanske finns det någon ledig plats om jag kommer vid 09:00 istället. Jag påbörjade då min morgonrutin vid uppstigningen klockan 07:00; koka havregrynsgröt, ordna kaffepress, hälla upp juice!
KRASCH - den nyinköpta syltburken for i stengolvet. Det var en sådan där session där burken liksom ville smita ett bra tag, men jag jonglerade med den några vändor innan den slutligen dunsade från mig. Där var miljarder glasbitar över golvet, och en sörja som bestod av 55% bär (och 45% jag-vill-inte-veta-vad) i en stor, glas-splittrad klump. Till råga på allt så sov fortfarande Stef. Men det var bara att dra fram dammsugaren... Några vändor över golvet fick det bli. Det var glas i alla storlekar, från stora flak som man kunde plocka upp till sådana små som man inte ser men känner svida mellan fingrarna. Förbannat. Jag blev helt svettig av dammsugandet också. Svårt att sminka sig. Vid det här laget var jag så arg så arg.
Knallade till bussen och missade en buss som jag brukar ta ibland, som går tio minuter innan "skolbussen". Fick sitta och vänta, vänta, vänta. Under tiden funderade jag varför jag åker till skolan alls. Kan väl sitta hemma och plugga? Varför ska jag dit, spendera pengar på buss och lunch, när jag har ett bord och en kaffepress hemma? Om bussen inte kommer innan 08:30, då går jag hem igen, tänkte jag. Bussen kom, och det var bara att kliva på.
Väl i skolan satt jag två timmar. Folk i detta land förstår inte vad "Quiet Zone" betyder. De pratar och pratar. Jag drog som sagt hem vid 11-snåret. Irriterad.
Väl hemma blev jag helt gråtfärdig, inte på det ledsna viset utan på det irriterade. ÅH! Inget gick! Inget gick! Rödlöken var slut! Jag kommer aldrig att få jobb! Tentan kommer inte gå! Jag är matmissbrukare! ALLT var fel! Mitt golv var smutsigt, en trasig syltburk med 55% bär i låg i vasken och väntade!!! Min säng har blivit skev, jag liksom ligger och lutar om nätterna. Varför!?!?!? Vad händer!?
Jag åt sallad utan rödlök, dammsög golvet, rensade sylten, halvpluggade några timmar, för ni kan ju gissa att det inte gick så bra det heller, lyssnade på en P3 Dokumentär om ett massmord och sen drog jag mig faktiskt till gymmet för att tänka på något annat. Hör och häpna; där blev jag glad igen! 6 kilometer senare kände jag mig duktig, mat är gott, plugget får gå som det går och min skeva säng är ganska skön ändå!
Nu sitter jag på den, lutar någon grad åt jordskorpan och har precis missbrukat en påse nachochips jämte plugget. Och det känns bra! Becca utan nachochips är inte Becca! Avlsutar därmed med ett citat som jag läste på ett armband i en butik här i Surfers:
"Today you are You, that is truer than true. There is noone alive that is Youer than You."
/ Dr. Seuss
Man kan bara vara sig själv och göra sitt bästa. God Natt!
Men gulle-Becca! Du är så GRYM! Skrattar alltid gott åt din blogg och idag var igenkänningsfaktorn hög! :) Har också en sämre period (inte bara dag)... Ska ta och skicka ett mail till dig innan du snart är hemma igen! Jag är så dålig på det där... Puss och kram från Fia
SvaraRadera